top of page

The True Cost (DEL ETT)

  • thefashionablefuture
  • 30 mars 2016
  • 4 min läsning

Dokumentärfilmen The True Cost är en granskning av sambandet mellan konsumenternas krav på billiga modevaror och de urusla förhållandena för arbetarna på de fabriker där produkterna tillverkas - en berättelse om girighet, rädsla, makt och fattigdom.

Kläder utgör en del av vem vi är

Som man är klädd blir man hädd, det vill säga du blir bedömd efter din klädstil och kläder kan också få dig att känna dig annorlunda. Det finns så mycket om kläder att älska; poesin, tyget, färgerna och texturerna - kläder har så mycket att säga! Det är en hud som vi väljer att bära. Vi kommunicerar vilka vi är till viss del med hjälp av kläder, och detta är så det har varit, genom historien. Det har funnits trender vid hovet, och Marie Antoniette hade sina stora hattar. Det har alltid varit som vår personliga kommunikation, på många sätt.

De miljömässiga och sociala konsekvenserna av modeindustrin

För inte mindre än 20 år sedan var de flesta kläder närproducerat. År 1960 var 95% av amerikanernas kläder gjorda i hemlandet medan idag siffran har sjunkit så lågt till mindre än 3%! Varav 97% är producerade i utvecklingsländer runtom i världen

Fast Fashion - den snabba modet

Begreppet "Fast Fashion" fick sin början när företag som H&M, Zara, Forever21, Gap, Mango, JoeFresh och Topshop började göra fler än två säsonger av nytt utbud av kläder. Idag är "Nyheter varje vecka" är något lika normalt som att köpa tandkräm. "Fast Fashion" innebär att företagen sänker lönerna för deras medarbetare på fabrikerna till den grad att de har råd att sänka priserna på varorna så att kunderna kan få mer än vad de betalar för, det ger även vinst till företagen på det sättet att fler kunder lockar sig till de billiga varorna och köper fler varor än om det hade varit normalpris.

En globaliserad värld ger en globaliserad produktion

Globaliserad produktion innebär i grunden att all framställning av varor har outsourcats till lågkostnadsländer, särskilt där lönerna är mycket låga och hålls låga. Vad det betyder är att de längst upp i värdekedjan kan välja var produkterna ska tillverkas och de har möjlighet att byta, om till exempel en fabrik säger: vi kan inte göra det så billigt längre. Varumärket kommer att säga “vi ska inte använda er mer. Vi byter till någon annan som är billigare.

Västvärldens butiker konkurrerar

För att tjäna så mycket som möjligt försöker företagen sänka medarbetarnas löner ännu mer, de som är värsta utsatta är textilarbetarna i fabrikerna i utvecklingsländerna. Låglönetilverkningen kan betecknas med ett annat ord, nämligen "sweatshops".

"När butikerna kommer till oss för en order och prisförhandling så säger dem att den där butiken säljer den skjortan för fem dollar, så det menas med att dem också måste sälja den för 4 dollar. Så då måste jag pressa ner mina priser. Så vi pressar ner priser och sedan kommer en annan butik som säger: de säljer den för fyra dollar så riktpriset är 3 dollar. Om du gör det till 3 blir det en affär, annars blir affären inte av. Eftersom, vi så gärna vill göra en affär så har vi inga alternativ. Om inte blir vi arbetslösa, vi måste göra som dem säger annars kommer vi inte kunna överleva.", ett utdrag från The True Cost.

Till sist måste någon vika, antingen går priset på produkten upp eller så måste tillverkarna stänga ner, eller ta genvägar så det funkar och strunta i säkerhetsåtgärderna. Det sistnämnda har idag blivit en accepterad del av att göra affärer, i denna nya modell som har skapats inom modeindustrin.

Oroväckande händelse i Bangladesh

En tidig morgon i april när en händelse strax utanför Dhaka, Bangladesh förde in en dold sida av modet till förstasidennyheterna. Statliga medier i Bangladesh uppger att en byggnad med åtta våningar har kollapsat nära huvudstaden Dhaka. Räddningsarbetare kämpar mot tiden när de söker igenom spillrorna där för att försöka hitta så många överlevande som de kan. Man upptäcker att hundratals levande är begravda och att fabriksägarna har ignorerat en order om att evakuera. Ungefär 900 personer dog, hundratals saknade. Det här är ett mycket tydligt och starkt exempel på att textilarbetare i Bangladesh får betala priset för de billiga kläder vi köper. Den här händelsen räknas också till den värsta klädindustrikatastrofen i historien.

Denna enorma, giriga industri som generar så mycket vinst för en handfull människor, varför är det så att den inte kan stötta miljontals av sina arbetare, på ett vettigt sätt. Varför kan inte klädindustrin garantera deras säkerhet. Vi talar grundläggande mänskliga rättigheter. Varför inte garantera det när de genererar dessa enorma vinster?

Närbelägna orsaker till utvecklingen är fysiskt kapital, teknik och humankapital eller arbetarnas färdigheter. Låga löner, osäkra villkor och fabrikskatastrofer ursäktas på grund av de nödvändiga jobb som detta skapar för människor som saknar alternativ. Denna berättelse har nu blivit en skildring som förklarar hur modeindustrin fungerar idag, över hela världen. Men det finns de som tror att det måste finnas ett bättre sätt att tillverka och sälja kläder som kan generera ekonomisk tillväxt; men utan sådana enorma utgifter.

Vem får ta smällen?

En av 6 personer i världen arbetar i någon del av den globala modeindustrin. Detta gör den till den mest arbetskraftsberoende industrin på jorden. De mesta av detta arbete utförs av fattiga personer, som inte har någon röst i den större leveranskedjan. Ett exempel på detta är Shinna. Hon försökte komma överens med arbetsägaren och ledningen om bättre förutsättningar för arbetarna som jobbat där. Diskussionen slutade i gräl som sedan gav stora konsekvenser för alla arbetande. Strax därefter angrep minst 40 anställda de arbetande och slog dem med stolar, påkar, måttstickor och annat som fanns till hands. Hon har även försökt bilda fackförbund, men gett upp. Hon berättar för intervjuaren att hon har kommit till underfund med att det inte finns så mycket mer att göra. "Arbetsägarna styrs av företagen", säger hon.


 
 
 

Comments


© 2016 Astrid Andersson & Josefine Andersson SAMED13

bottom of page