The True Cost (DEL TVÅ)

Genmodifierad bomull

Hos bomullsodlaren Larhea Pepper i Texas , USA finns 3,6 miljoner hektar bomullsodlingi hela regionen. De har bokstavligen världens största bomullsodling där. De senaste tio åren har 80% av den blivit GMO, genmodifierat bomull. Det mesta är ”Roundup Ready” vilket innebär att istället för att punktnedspruta ogräs eller anställa folk för att gå över fältet och rensa upp ogräs; besprutar de nu hela fält. Bomull producerar fibern som används för de allra flesta kläder man bär runt om i världen idag. Och medan vår aptit för mode växer omskapas bomullsplantan för att hänga med. Det har varit en stor tendens mot en industrialisering av jordbruket mot en intensifiering av jordbruket. Så istället för gamla former av jordbruk som var meri samklang med naturen(de var ju kopplade till cyklerna enligt det naturliga året och årstiderna) så vad man kan nu se en intensifiering där jorden nästan omprövas som om den vore en fabrik. Det man har skapat är en allmän praxis där man behandlar miljontals hektar på samma sätt. Man besprutar alltihop med kemikalier och det är då man får stora ekologiska effekter som ingen har en aning om vad som egentligen kan innebära för miljön. Naturen tenderar att läka sig själv i små delar, men när man har det här stora breda tillvägagångssättet vet vi egentligen inte vad som händer sedan.

Miljöaktivism och BT-Cotton

Miljöaktivisten Vandana Shiva förklarar att efter andra världskriget då alla överflödiga fabriker som tillverkade krigskemikalier och sprängämnen låg ner ansåg västländerna att det skulle vara en bra idé att marknadsföra dem för den tredje världen därför att samma industrier som gör sprängämnen gör även kvävegödselmedel. Så de började göra reklam för kvävegödselmedel, från 50-talet och framåt efter att Indien hade blivit självständiga. Men kvävegödselmedel fungerar dåligt med de infödda grödorna. Det finns ett problem med deponering.. Så hela systemet organiserade sig sedan för att omforma plantorna, för att kunna använda fler kemikalier. Bt Cotton är bomull där en gen lagts till från en bakterie för att procudera ett toxin. Men BT cotton som ju ska kontrollera skadeväxter har erbjudits för att det är ett sätt för företag att äga utsädet. Genom att patentera genetiskt modifierade växter har Monsanto blivit det största utsäde och kemikaliebolaget i historien.

Efterverkan av bekämpningsmedel i Indien

Bomullsodlingarna i den indiska Punjabregionen har snabbt blivit de största användarna av bekämpningsmedel i Indien. Effekterna av följande kemikalier har studerats och slutrapporterna visar en drastisk ökning av antalet missbildningar, cancer och psykisk ohälsa hos samtliga människor i regionen. Enligt beräkningarna kommer ungefär 70-80 barn i byn att drabbas av svåra utvecklingsstörningar och fysiska handikapp. Bekämpnings- och gödningsmedelsbolagen avvisar fullständigt efterverkningarna av bekämpnings- och gödningsmedelen; trots att symptomen av toxinerna är bevisat vara konstanta.

Hårt slit för fattiga bönder i Indien

Med tanke på det monopol företagen har på utsädet och även det dyra priset som tillföljer gör att många bönder i Indien förlorar sina jobb för att dessa företag har rätten att sparka de bönder som inte har betalat tillbaks. Stressen är stor för många av de fattiga bönderna runt omkring i Indien. Under de senaste 16 åren har det skett över 250.000 noterande jordbrukarsjälvmord i indien. det är en jordbrukare var 30:e minut. Och det är den största noterande självmordsvågen i historien.

Konsumtion är INTE lika med lycka

Medan det blir tydligt hur stor inverkan modet har på vår värld nu, finns det även en ökande forskning inom detta som tyder på att det också har en växande inverkan på oss, vi som köper dessa kläder. Vi vet nu, 20 år och hundratals studier senare att ju mer människor är fokuserade på dessa materialistiska värderingar och ju mer de säger att pengar är image, status och ägodelar är viktiga för dem, desto mer olyckliga och depprimerade är dem. Vi vet att alla psykologiaka problem tenderar att öka när materialistiska värderingar ökar. Det är verkligen i strid med de tusentals budskap som reklamen försöker bevisa genom att hävda att materialism och jakten på ägodelar och ägande är det som gör oss lyckliga. Man måste vara medveten om att reklam är en sorts av propaganda.

Konsumtionsförändring

I tidigare generationer var det vanligt att man köpte kläder då ens tidigare kläder inte passade, och om kläder var trasiga gick man till symakaren för att laga dem. Idag har ungdomar flera gånger större garderob än vad man för inte så många år sen hade, och det är vanligt att man kastar de kläder som gått sönder eller som man inte vill använda längre. Ungdomar idag ser det som självfallet att köpa nya klädesplagg till varje ny tillställning de ska på. Idag köper vi 80 miljarder nya plagg varje år. Det är 400% mer än vad vi köpte för bara två decennier sedan. Modet har förändrats så snabbt på så kort tid så att endast få har stannat upp för att försöka förstå början av den nya modellen eller konsekvenserna. Och konskvenserna av en sådan exempellös ökning av konsumtionen.

“Köp en få tre gratis”

Man kan se att mängden kläder och textilier som kastas bort har ökat stadigt under de senaste tio åren, som en smutsig skugga av fast-fashion- industrin. När vi kommer allt närmare att arter bryts ner och till att vi vandaliserar på vår sista återstående orörda vilkdmark, verkar vi ändå fast beslutna att producera mer och mer engångsartiklar. Det är helt ologiskt! Mode borde aldrig ses och kan aldrig ses som en engånsprodukt. En genomsnittlig amerikan kastar bort 37kg textilavfall varje år. Det blir mer än 11 miljoner ton textilavfall från enbart USA. Det mesta av avfallet är icke biologiskt nedbrytbart. Därför ligger det på deponier i 200 år eller mer, vilket också släpper ut skadliga gaser i luften. Man kanske också får för sig att det i så fall skulle kunna kompenseras att köpa sådana typer av kläder då man ändå ger kläder till välgörenhet, men resan som en vanlig T-shirt gör som har donerats är osmaklig i sig.

Port-Au-Prince, Haiti

Pepe, dvs en klump kläder, är något som många av tredje världens länder kan få från bland annat USA. Människor i dessa länder, som i Haiti, kommer och köper en låda full av kläder. På grund av att kläderna kommer i stora paketerade lådor vet man heller inte vad det är för typ av kläder man betalar för. Kläderna kommer från välgörenhetsorganisationer som inte haft möjlighet få kläderna sålt i butik. Det visar sig att cirka 10% av de kläder som vi donerar , blir sålda i secondhandbutiker. Nu när vi går igenom våra kläder mer och mer, dumpas även mer kläder i utvecklingsländerna. Eftersom mängden secondhand-kläder som kommer till Haiti har ökat, har den lokala klädindustrin försvunnit. Man hade en gång en stolt, lokal skrädderisektor, men nu producerar Haiti mestadels billiga T-shirts för export till USA. "People Tree" är ett av många märken som har försökt göra förändring i branschen. Med hennes företag hjälper hon 3000 människor i en by i Bangladesh och har gett 7000 personer arbetstillfällen.

Kanpur India

Floden Ganges är viktig för nästan 800 miljoner hinduer, den är även en livlinaför väldigt många av de befolkade i norra Indien. Floden blir dock förorenad och död av läderfabrikerna i kanpur. Varje dag spolas mer än 50 miljoner liter giftig avloppsvatten ut från lokalerna. Tunga kemikalier används för att behandla läder, som krom-6, och det rinner in i de lokala jordbruket men även dricksvattnet. På platser som kanpir, långt ifrån världens övriga ögon, kan stora västerländska varumärken köpa billigare material, medan de undviker all ansvarighet för de ökande kostnaderna för människornas hälsa och miljö. Så den enda källan för många av de fattiga indierna är förorenad av krom. Jordbruksprodukter, även grönsaker produceras där; det är alltså mycket som påverkas. Människorna får hudproblem, bölder, gulsot, varblåsor, domningar i armar och ben, magbesvär och olika former av cancer. Modet idag är den näst mest förorenade industrin på jorden, bara tvåa efter oljeindustrin.

“Modeindustrin skapar inte bara svindlande stor miljöförstöring, naturresurserna och dess inverkan på människan är ofta något man inte ens räknar in.“

BNP och dess otillräckliga mätningar

Det var inte förrän under 1950-talet som den industriella expansionen skedde i en sådan takt att vi började se en tydlig tillväxt och ett exponentiellt användande av naturresurser. Vår natur har sin egen ekonomi och den är betydligt större än vi tror; så stor att den till och med är en bestående livskraft av vår samhälleliga ekonomi. Därefter har vi vår ekonomi, människornas ekonomi, som osynliggjordes genom följande expansion; först under depressionen och sedan under krigsåren, av det som kallas BNP (Bruttonationalprodukt) - ett verktyg som endast mäter det man handlar med, det som blivit en handelsvara. Därmed utesluts en mätning av många av de resurser som vi använder för att tillverka just kläder; tillförd energi som bl.a. vattnet som används för att producera kläder, marken som används för att odla fibern och kemikalierna som används för att färga. Och visst kostar även den tillförda energin något, men den ger samtidigt utgående effekter - i vissa fall positiva sådana (som kläderna och själva arbetet), men i andra oerhört negativa (så som skadliga kemikalier och utsläpp av växthusgaser - en kostnad som kommer att slå till förr eller senare).

“The green carpet challenge”

Livia Fyrth har yrkat på stora förändringar. Hon har bland annat manat både kändisar och designers att använda mer medvetna former av mode och hon driver ett hållbarhetskonsultföretag som heter Eco Age. Hon var för inte så längesen på ett möte i Köpenhamn. Under detta möte debatterade Fyrth med H&Ms utvecklingschef Helena Helmersson. För att se hur det gick kan ni klicka in på länken nedan:

"http://eco-age.com/copenhagen-fashion-summit/"

Hur som helst har H&M har bemästrat modellen av fast-fashion. De har årliga intäkter på mer än 18 miljarder dollar, vilket betyder att de har blivit det näst största klädföretaget i historien. största klädproducenterna i Bangladesh och Kambodja. Tyvärr avböjde de, som alla andra större detaljister jag frågade, alla intervjufrågningar för den här filmen.

Phnom Penh - Cambodia

Under 2015 fick textilfabriksarbetarna i Kambodja en dag nog. De gick ut på gatorna och börjad kräva en minimumökning i lön. När protesterna fortsatta, möttes arbetarna av våldsamma åtgärder när polisen började öppna eld med riktiga kulor. Fem dödades, 23 greps och mer än 40 personer skadades i sammandrabbningar mellan textilarbetare och kravallpolisen. Aktivisten Sochua Mu berättar att i två dagar hade Kambodja varit ett stort slagfält. Polisen och fallskärmsjägare fördes in som om det rådde krig på gatorna i Phnom Penh, därför att arbetarna krävde en lön på minst 160 dollar. De vill bara ha en ordentlig lön för att leva ett anständigt liv med värdighet. Oftast har arbetarna varken möjlighet till pension eller moderskapspenning heller. Den kambodjanska regeringen är liksom i andra utvecklingsländer desperata för att få göra affärer med multinationella detaljister. På grund av det konstanta hotet att dessa märken ska flytta sin produktion till andra lågkostnadsländer håller myndigheterna nere lönerna, och undviker rutinmässigt att verkställa lokala jobblagar. Eftersom de stora klädmärken inte anställt arbetarna, officiellt, eller äger någon av fabrikerna de producerar kläderna i, kan de göra enorma vinster, allt medan att de slipper ansvaret för effekterna av svältlöner, fabrikskatastrofer och den pågående våldsamma behandlingen av arbetarna. Hela systemet börjar kännas som en perfekt konstruerad mardröm där arbetarna är fast inne i den.

Uppförandeskoder inom företaget

Idag har företag frivilliga uppförandeskoder för de förhållanden under vilket våra produkter tillverkas. Barbara Briggs, direktör för fackliga rättigheter i USA, har kontaktat en stor del av alla de ledande företagen inom modebranschen. Många av de företagen besvarar att de har uppförandeskoder men när en proposition i kongressen lämnades in för ett par år sedan, som kallades ”The Decent Working Conditions and Fair Competition Act”, svarade företagen med enad röst att det skulle vara ett hinder för den fria handeln. Företagen har verkligen kämpat och vunnit för att skydda deras intressen och vad vi ser i fall efter fall, enligt Briggs, är att de frivilliga uppförandekoderna inte är värda papperet som de är skrivna på.

Företagen som utgör den globala modeindustrin, såväl som utsädes och kemiföretag, växer idag i både makt och storlek. Richard Wolff är ekonom, som har tagit examen från både Harvard, Stanford och Yale, menar att det verkliga problemet är inom själva systemet själv. Man har tillåtelse att kritisera USA:s utbildning, transsportsystem med mera, men det är aldrig okej att kritisera det ekonomiska systemet. Kapitalismen får alltså aldrig ifrågasättas vilket bidrar till exempelvis hur modeindustrin ser ut idag. Eftersom att det viktigaste i ett kapitalistisk system är att göra vinst och skapa mer vinst än sina konkurrenter; Det är vad som driver företag att pressa lönerna mer och mer.

Avslutning

Vi måste börja behandla människor på ett äkta och mänskligt sätt. Låta förmånerna fördelas globalt lika mycket som människor sprids globalt - på ett rimligt och noggrant sätt. Kapital är pengar, pengar är medel, och vi människor är ansvariga för hur de används. Vi måste hylla den kreativa kraften hos människor, tala om kreativt arbete och sluta med att prata om arbetskraft. Vi måste sluta se jorden som en handelsvara, som man spekulerar och handlar med, utan som grunden för vårt liv. Om alla konsumenter idag hade blivit aktivister, ställt etiska frågor om sitt egna konsummerande, hade världen kunnat se annorlunda ut idag. Man måste vara medveten om att konsekvenserna av en modell som byggs på en slarvig produktion och en ändlös konsumtion bara leder till förödelse. Alla människor i ett samhälle är konsumenter och är därför en del av problemet. Affärsverksamheter har genom reklamen lyckats få samhället att tro att lycka är baserad på materiella ting, att sann lycka bara kan uppnås med en årlig, säsongsenlig eller veckobaserad, kanske till och med daglig, ökning av mängden saker man tar in i livet. Men tillsammans kan vi förändras, vi konsumenter behöver förstå att utan oss har bovarna i den högt uppsatta modebranschen inga jobb.

Learn more and take action

Truecostmovie.com

#Fashion